
Rosmarin – Torkad ört
Beskrivning
Rosmarin är havets ört. Namnet kommer från latinets ros marinus, havets dagg, och i sitt hemland växer den vintergröna busken gärna på klippor och sluttningar nära Medelhavets kuster.
Sedan 2017 räknas rosmarin botaniskt till salviasläktet och heter Salvia rosmarinus, men det äldre namnet Rosmarinus officinalis är fortfarande vanligt. Den hör till de kransblommiga växterna och har smala, barrlika blad med silvrig undersida och små ljusblå blommor. Den kådiga, kamferartade doften kommer från bladens eteriska oljor.
Få örter har en lika lång kulturhistoria. I antikens Grekland sägs studenter ha burit rosmarin i håret för minnets skull, och kopplingen till minnet har följt örten sedan dess. I England bar brudar rosmarin som tecken på trohet, och samma kvist lades på kistor och bars vid begravningar för att hedra de döda. I Shakespeares Hamlet räcker Ofelia fram rosmarin som minnets ört. Under medeltiden hörde den också till julens gröna dekorationer.
Torkad rosmarin har en kraftfull och kådig doft som håller länge. Den passar i örtblandningar, doftpåsar och vinterns dekorationer.
Korrespondenser
Produktfakta
Skötsel & säkerhet

Produktinformation & transparens
Bildbearbetning
Produktfotografiet är autentiskt. Bakgrunden har bearbetats i Adobe Photoshop för en enhetlig och stämningsfull presentation.
Magiska korrespondenser
Intention
Skydd, Rening, Minne, Trohet, Kärlek, Fokus
Planet
Solen
Element
Eld
Årstid
Sommar, Vinter
Sabbat
Litha, Samhain, Yule
Zodiak
Lejonet, Väduren
Tradition
Modern häxkonst, Wicca, Örtmagi, Europeisk folktro
Magisk användning
Några sätt att använda rosmarin:
– Bränn en nypa på en kolbit för att rena rummet och skydda mot negativitet och avund.
– Häng en torkad kvist vid dörren eller i hemmet som ett varaktigt skydd.
– Lägg rosmarin i en drömpåse under kudden för lugn sömn och skydd mot mardrömmar.
– Lägg den i en kärlekspåse för trohet och varaktiga band, eller på skrivbordet som en symbol för fokus och minne.
– Lägg rosmarin på altaret vid Samhain för att minnas och hedra förfäderna.
